Arena - Gyllene Pojkar 2 - 2

Helt otroligt, egentligen. En nästan exakt kopia av vår senaste match. Och den dessförinnan.
Ett tillbakapressat Arena spelar 2-2, kämpar som dårar och kvitterar i slutminuterna.

Regntung himmel, inga avbytare, ingen forward i truppen - perfekt läge för Arenas grisiga kontringfotboll, alltså
För första gången i år tar Arena också ledningen. en aggressivt pressande Fredrik Remstam gör en Teddy Lucic-räd, och avslutar kyligt vid stolproten.
Motståndarna rullar mycket boll, men har svårt att komma igenom Arenas låga försvar.
Så - i första halvlekens sista minut får en mycket liten Gyllene Pojke en liten knuff i ryggen av kaptenen. Straff. Masse räddar, men straffläggaren är först på returen. 1-1.

Arena är tillbakapressade i andra. Arena kämpar och sliter - Viktor, Ola och Mattias brottas på mittfältet, Jeroen springer och bufflar på topp.
Ett misslyckat uppspel mitt i planen leder till en sällsynt kontring från motståndarna. 1-2, mycket snopet. Trötta spelare.
Med en och en halv minut kvar får Ola en lång boll. En elegant touch. 2-2.

Ännu en kvittering i slutminuten, ännu en ärorik kämpainsats. Vi kanske inte är så publikfriande - men jösses vad vi jobbar hårt.
Vill aldrig mer höra något gnäll på Sveriges gentiga defensiv. Vi är värre än dom. Lagerbäck skulle gråta av lycka över vår fula och effektiva defensiv.